Ett minne som måste bevaras

”Till sjöss” - The story º
Sön 14 jul 02 11:16

Nu ska jag berätta om mitt och broderns äventyr till sjöss...

” Klockan var ungefär två på eftermiddagen när jag och min bror hade burit upp allt sly som vår far under gårdagen hade sågat ner. Dagen var mycket varm och svetten rann ner för pannan och orsakade en ofrivillig armrörelse för att torka bort den salta vätskan. Jag gick och hämtade oss en varsin läsk att svalka oss med, och brodern tog emot den utan att tveka. Vi hade tidigare under morgonen talat om att åka vattenskidor om vi blev klara med trädgårdsarbetet i tid och medans läsken i flaskan tömdes under rapar och skratt bestämde vi oss för att göra det. Ta båten och åka lite vattenskidor. Efter en mycket nogrann genomgång av far i ”hur man på bästa sätt bär sig åt för att starta 55 hästarsmotorn”, packat lämpliga plagg samt letat vattenskidor och våtdräkt kom vi iväg runt en halv fyra. Vi skulle först bege oss till hagalund för att hämta upp Emma, som efter en kortare övertalning bestämt sig att följa med. Sedan skulle vi till macken för att handla snus. Jag var den som fick gå in och handla snuset för att jag var den som inte körde. Med 23 kronor av bästa valör steg jag in.
”Hallå, en General portion tack.”
”Jaaaa, har du legitimation med dig?”
”hmm, ja i bilen, (suck)”
”Då får du skutta ut och hämta det!”
(Jag föredrar att gå ut kära du)
”Okej...”
Min bror undrade vad det var för kärring i kassan när jag kom till bilen för att hämta det satans körkortet, men är det leg hon vill ha så ska hon allt få se det också.
”Varsågod” sade jag med min ganska irriterande stämma
”Tackar, det blir 25 kronor.”
Hon tittade inte ens på kortet.
”ja varså... VA? 25? Ja då måste jag gå ut och hämta två kronor.” Denna gång var jag mycket irriterad. Min bror, som var den som givit mig pengarna var sugen på att ge kärringen en propp när jag kom tillbaka en andra gång. Jag återvände och sade med min allra mest irriterande stämma:
”Varsågod!”

Nu var vi äntligen på väg mot dalälven där vi skulle lägga i båten och färdas till sjöss sista biten till Ösjön. När vi efter lite knölig backning (utförd av min bror) sjösatt båten och parkerat bilen skjöt jag säkert ut den för att försöka starta motorn. Jag var i full färd med att montera ihop styrstången med motorn då brodern hojtar från förarsätet:
”Var har du startnyckeln?”
Oj fan.
”Jag har inte tagit med den”
”Hehe, skojar du med mig?!”
”Nej”
Vid det här laget låg Emma dubbelvikt av skratt i ena baksätet och vi tog upp en varsin paddel för att ta oss till fast mark igen. Problemet var att vi endast hade en paddel så den andra fick ersättas av en vattenskida som inte fungerade över huvud taget som paddel. När vi kämpat i fem minuter kom det visserligen tre schyssta snubbar med en styrpulpet och bogserade in oss. Väl i land gjorde vi det endaste rätta och ringde fadern. Nu följer en ointressant halvtimme beståendes av väntan på en startnyckel. Klockan fem var vi iväg mot ösjön och detta började äntligen kännas bra.
Med full tank åkte vi nu raka vägen till höganäs restaurang för att äta mat. Min cappriciosa smakade riktigt gott och vi satte nu på allvar kurs mot ösjön och det efterlängtade vattenskidsåkandet. Eftersom ingen annan ville åka först så fick jag äran att åka första turen på skidorna. På med våtdräkten som är något för stor men ändå, och sen på med skidorna och ner i vattnet och chocken. Nu var det meningen att de två i båten skulle dra upp mig till ytspänningsläge men eftersom Lars inte var med på den tidigare genomgången i ”starta motorn-kursen” så blev det ju inte så. Istället fick jag gorma instruktionerna från vattenytan. Jag började nu frysa och efter en missad start (som berodde på att repet gick av) så var jag osäker på om jag verkligen ville åka vattenskidor. Jag bestämde dock ganska fort att det ville jag och gjorde ett försök till. Efter att Emma börjat jämföra vår tripp med Sällskapsresan och vi åkt vattenskidor och badat konstaterade vi dock att det hela blev en lyckad kväll och jag avslutade mitt vattenskidsåk med en fetvurpa med blåmärken och skrubbsår som följd, för det är märkligt hur hårt vatten blandat med vattenskidor kan vara i trettio knop.